Personakt

Uno Troilus (Trulsson)

Kyrkoherde. Blev 77 år.

Född:1586-09-12 Backa gård, Hyltinge, Strängnäs.
Död:1664-02-05 Leksand, Leksand.

Äktenskap med Margareta Hansdotter Zebråzyntia (Säbråensis) (>1592 - 1657)

Vigsel:1618-09-20 Leksand.

Barn:
Ericus Troilius (1619 - 1645)
Samuel Troilius (1620 - 1688)
Anna Troilius (1621 - 1665)
Zacharias Troilius (1621 - 1693)
Emfrid (Emfre) Unosdotter Troilia (1623 - 1697)
Elisabeth Troilius (1624 - 1655)
Sara Troilius (1635 - 1667)
Johannes Troilius (<1664 - )
NN Troilius (- <1664)
Peter Troilius (- <1664)
Margaretha Troilius (- 1654)

Noteringar

Han började studera 1695 och gick i skola i Västerås, Strängnäs, åter Västerås och så Växjö. Hösten 1608 reste han till Tyskland, där han den 20 november skrevs in i Witenberg och den 4 oktober 1611 i Helmstedt. Den 13 mars 1616 blev han filosofie magister i Wittenberg. Efter återkomsten samma år blev han prästvigd i Västerås och penitentiarie (biktfader) med säte i domkyrkan. Efter mäster Elofs i Leksand död i augusti 1617 utsågs en ny kyrkoherde, troligen av kungen och omgående. Det är dock okänt vem den nye kyrkoherden var, men han dog hastigt. Hos biskopen begärde Leksand en annan, mäster Une Trulsson, att bli en ny man åt änkan och en far för de åtta barnen. I en skrivelse från den 3 oktober 1618 godkändes han biskopen "på min allernådigste herre och konungs gunstiga behag". Den kungliga kollationen gavs följande månad. Han torde ha tillträtt omedelbart och förblev där till sin död. De sista åren hade han sin son och efterträdare Samuel till hjälp. Under en stor del av sitt liv hade han lidit av klen mage, till vars botande domprosten Gabriel Holstenius hade gett honom utförliga medicinska anvisningar: Källa: Gunnar Ekström: "Västerås stifts herdaminne". Då embetet så medgav, delade han sin tid mellan studier och kroppsrörelser. Han hade ett stort hushåll med vidlyftig släkt och hans hus var ofta en samlingsplats för släktkära och även lärda personer. Porträtt av Troilus och hans hustru finns i Gunnar Ekströms "Västerås stifts herdaminne". Källa: Henning Larsson, sidorna 174-175.